Jag har funderat på en sak… Är det vanligt att ha tomte nuförtiden? När jag pratar med folk jag känner, så verkar det vara mer vanligt att man har julklapparna under granen och bara delar ut dem själva. Nu menar jag ju framför allt barnfamiljer naturligtvis.
Men jag har fått känslan av att sagornas värld är lite förbi. Inte ens riktigt små barn tror på tomten längre. Å andra sidan har jag ofta funderat på det där också. Jag har tidigare vid flertal tillfällen hört barn som diskuterar med sina föräldrar angående tomtens vara eller icke vara, och envisats med att tomten inte finns. Föräldrarna har dock envisats om motsatsen och gjort sitt bästa för att övertyga sitt barn om att han visst gör det. Är inte det ganska hemskt egentligen, om man tänker efter? Man står ju faktiskt och blåljuger sitt barn rakt i ansiktet. Av någon anledning verkar det vara helt legalt att ljuga när det gäller tomten. Visst, det är en kul grej och allt det där, och förr eller senare blir ju barnet såpass stort att det själv inser att tomten inte finns. Men just i de situationer där barnet har börjat misstänka sanningen och man som vuxen ändå fortsätter att envisas. Är det helt okej egentligen? Det finns ju faktiskt situationer där barn har blivit helt förtvivlade när kompisar upplyst dem om att tomten bara är ett påhitt. Det är ju inte bara tron på tomten dom förlorar, utan även tron på föräldern som dom har litat blint på.
En ganska känslig fråga misstänker jag. 
Men dock en fråga som har sysselsatt mina tankar emellanåt. Vari ligger egentligen skillnaden mellan att ljuga för sina barn om tomten, påskharen eller vad man nu hittar på, och sen säga till sitt barn att det är fult att ljuga? Vad tycker ni?
// Indra – Med lite funderingar..
