Plastikkirurgi – något för tonåringar?

Det var längesen min lilla älva Evelyn kikade in här på bloggen nu, och när jag hittade det här fotot i mammas kamera så var jag ju bara tvungen att låta det bli kvällens godnattbild. 😀

*

Nu har jag i allafall tittat klart på dokumentären om tonåringar som vill plastikoperera sig och det är med blandade känslor jag tänker på vad jag har sett. Jag håller fortfarande fast vid min åsikt att det inte är alldeles rätt att lägga sig under kniven när man fortfarande är tonåring, men det finns helt klart speciella omständigheter. Den ena tjejen i dokumentären var ett ganska bra exempel på vad jag menar med tonårskomplex och en vilja att fixa till dem på enklast möjliga sätt. Hon var överviktig och ville göra en fettsugning och en bukoperation, men hon hade inte gjort något själv innan för att försöka träna eller äta rätt, utan ville bara gå direkt på plastiktrolleriet. Nu visade det sig ju att kirurgen hade samma åsikt och inte skulle ha opererat henne just på grund av detta, men efter att ha varit med på en likadan operation som hon skulle ha gjort, så ändrade hon sig och bestämde sig för att hon inte längre ville göra det här ingreppet.

*

Tjej nummer två däremot blev ännu mer övertygad när hon fick se sin operation. Hon ville göra en bröstförstoring eftersom hon vid 16 års ålder nästan inte hade någon byst alls efter att ha haft anorexia och inte heller skulle få större bröst. I det här fallet kan jag förstå resonemanget, så länge det inte går till överdrift. Den här tjejen skulle ändå ha stått utanför praktiken på sin 18-årsdag, det var även så hennes föräldrar tänkte när dom till slut gav sitt medgivande, så då kan hon ju lika gärna få göra det när det är som mest känsligt för henne och hon mår så dåligt. Kirurgen hade inte opererat henne om hon velat ha en överdrivet stor byst, men hon valde en storlek som var proportionerlig till hennes kropp. I det här fallet handlade det inte om om att få en större byst – här handlade det om att få en byst över huvudtaget.

*

Likadant var det för en ung tjej som fött barn och som gått upp över 30 kg i vikt under graviditeten. Vid 17 års ålder är det inte roligt att ha en enorm mage som nästan hänger nere vid låren som man inte har en chans att få bort på egen hand.

Vi pratar alltså om skönhetsoperationer som fixar till saker till vad de varit förut eller skulle ha varit, och inga extrema ändringar. Ett vanligt exempel är kvinnor som har haft bröstcancer och tvingats ta bort ena eller båda brösten, och sedan väljer att lägga in inplantat. Men här handlar det alltså om tonåringar, som kan ha stora funderingar över vad som är normalt eller inte och som kan påverkas mycket av medias skönhetsideal. Vuxna människors beslut om plastikkirurgiska ingrepp ställer jag mig däremot helt annorlunda till. Man förväntar sig åtminstone att de resonerar lite mer moget och erfaret och vet vad de gör när de fattar sådana beslut, och jag är helt positiv till skönhetsoperationer av den enkla anledning att var och en gör som de själva vill och mår bra av. Tyvärr är det dock många som förväxlar utseendet med psykiska problem, och tror att de kommer att må tusen gånger bättre om de bara blir lite vackrare, för att sedan upptäcka att alla problem finns kvar trots att rynkorna eller fettet är avlägsnat. Det är den enda orsaken som jag i såfall kan tycka att man ska tänka sig för extra noga innan man lägger sig under kniven. Gör man det av rätt orsak?

Vad har du för åsikter i frågan? Plastikkirurgi eller inte? Något för tonåringar? Bara i vissa situationer?

*

Nu har jag filosoferat färdigt för ikväll. 😉 Det är dags för sista kvällsturen med lilleman och sen ska jag försöka få mig lite sömn. Hoppas ni får en god natt alla och på återseende i morgon!