Jag kunde inte låta bli att sätta ihop ett litet kollage när jag hittade de här hundkojorna. 
Såå himla söta, men ändå kan jag inte låta bli att skratta. Jisses, säger jag bara! Haha! Snart har nog vovven lyxigare liv och boende än vad matte/husse har. Det blir ju bara mer och mer utpräglat. Vem i hela friden minns ”Karo’s” gamla hundkoja av några ihopspikade brädor idag? Eller minns, är kanske just vad man gör, så som man minns andra gamla reliker..haha! 
Men visst, jag är väl den sista som ska säga något egentligen. Loxy är en riktigt bortskämd liten jäkel och det är både han och jag fullt medvetna om. 
*s* Men som jag har nämnt så många gånger förut; så länge han får vara hund, gå på sina promenader, leka, träna och göra alla andra naturliga hundgrejer, så anser inte jag att det spelar den minsta roll vad jag köper eller inte köper till honom. Och skulle jag haft en egen trädgård, så skulle jag definitivt ha köpt ett sånt här sött hundhus (koja låter numera alldeles för torftligt för ett sånt här bygge..hehe) till Loxy, även om han troligtvis aldrig skulle se insidan av det. 
//Indra
