Hej där ute i natten om någon är vaken..
För det är jag som synes. Jag fick sova ett par timmar på förnatten, men sen var jag klarvaken igen och nu sitter jag här vid datorn och fördriver tiden. Klockan är lite drygt fyra på efternatten, och jag ska snart gå in och lägga mig igen, för som min kära sambo ständigt påpekar – vila är i allafall bättre än ingenting alls när jag inte kan sova.
Det är riktigt svart ute i natt, trots att det är stjärnklart. Och riktigt kallt. Trots att termometern visar drygt 9 grader så känns det mycket kallare. En sådan där typisk sensommar/tidig höst-temperatur, där det kan vara riktigt varmt och skönt på dagarna, men ordenligt kallt på nätterna. Jag läste på yr.no att det fina vädret ska hålla i sig en bra bit in i veckan, och det får man väl hoppas på. Men det hade inte varit fel om det slutade blåsa också, för även om det inte regnar just nu så är vinden svinkall.
Hur som helst, även om jag naturligtvis helst hade velat sova, så är det faktiskt ganska mysigt att sitta uppe helt ensam så här på natten ibland. Inga lampor tända, bara några värmeljus på bordet bredvid datorn. Det är knäpptyst i huset, en ovanlighet bara det, med tanke på vilket liv det alltid är i den här fastigheten på grund av den extrema lyhördheten. Men det enda jag hör nu är köksklockan som tickar, frysen som susar till då och då och andetagen från min sovande sambo som hörs genom den öppna sovrumsdörren. Rofyllda ljud som egentligen är ganska sövande. Och ibland slocknar jag faktiskt också till vid datorn, men bara dom där sekunderna som jag även somnar inne i sängen, och sen är jag klarvaken igen. Men man kanske skulle prova att sova på soffan någon natt. Eller på en extrasäng i arbetsrummet. Eller till och med bara åt ”fel håll” i sägen? För jag har läst att man ska byta sin vanliga sovplats mot något helt annat när man har svårt att sova, något som känns nytt och annorlunda. Det kanske skulle vara värt ett försök.
Men nu ska jag ge Sassie lite nattamat och sen är det dags för ett nytt sovförsök. Varenda natt när jag inte kan sova utan studsar upp och ner hela tiden, så jagar Sassie mig så fort jag kommer upp. Då ska han ha mat, och enligt honom (och hans ljud) så är han mer eller mindre på svältgränsen, trots att han fått mat precis före sängdags. Det händer att jag ger honom om han är helt odräglig, men annars brukar jag försöka undvika det. För jag har märkt tidigare att det är en ganska besvärlig vana att ge honom, i allafall för mig. För när jag väl börjar sova hela nätterna igenom igen, så kommer han och väcker mig flera gånger per natt, van som han blivit vid att få lite käk med jämna mellanrum under natten. Och det är inte helt lätt att ignorera en lurvig, flerakiloskatt som sitter på ens huvudkudde med nosen tätt intill ens näsa och med morrhåren kittlande i hela ansiktet, oavbrutet knarrjamande till man visar att man är vaken. Knaskatt! 😉
Men i natt ska han få några bitar innan jag försvinner in i sovrummet igen. Håll tummarna för att jag kanske får lite sömn till, så jag är någorlunda pigg i morgon. Jag har fortfarande ett hundratal bröllopsfoton att gå igenom, och sen vill jag sätta mig med lite praktiska övningar med mitt nagelpyssel.
Förhoppningsvis sover ni därute, men gör ni inte det så följ mitt råd och gå in och lägg er och vila lite i allafall. Både hjärnan och kroppen behöver det, och det gör mer än vad man tror att bara ligga och slappna av även om inte sömnen infinner sig.
Må så gott alla, och på återseende i morgon. Då ska jag också lägga upp lite bröllopsfoton som jag egentligen lovat göra idag, men inte hann få klart.
Sov så gott, och glöm inte – vila om ni inte kan sova. 😉
Och katter kan ju verkligen spinna högt när de vill! *skrattar*