Jag kan inte bli annat än förbannad när jag läser aftonbladets artikel om kvällens avsnitt av ”Sanningens ögonblick”. Är pengar verkligen allt för vissa personer? Visserligen går programmet ut på att ljuga eller säga sanningen med allt vad det innebär, och att anhöriga sitter med och lyssnar är ju en del av programidén. Men när det går så långt att, som i det här fallet, flickvännen Sofia Asplund bryter ihop i studion och börjar gråta för att hon blir så sårad av svaren, är det inte dags att fundera på om det är värt de där pengarna då?
Programledaren Pontus Gårdinger berättar att även han blev illa berörd och att han gång på gång påpekade för Linus Erkhammar att han kunde avbryta tävlingen och att till och med han tyckte att det hela var på gränsen. Men det var tydligen inte aktuellt, trots att hans flickvän sitter i publiken och gråter och tröstas av hans egen morbror. Pengarna lockade väl för mycket, kan jag tänka. Eller var det de 15 minuterna i rampljuset? Riktigt närigt, skulle jag vilja kalla det, och jag kan inte förstå underhållningsvärdet i något sånt här. Själv tänker jag i allafall inte titta på programmet i kväll, och frågan är om jag över huvudtaget kommer att se det något mer. Jag är inte road av tv-program som går ut på att underhålla människor med andra människors ledsamheter. Idén till programmet är inte fel, det kunde ha blivit riktigt roligt. Men frågorna skulle ha valts med större omsorg och eftertanke. Vill man utsätta sig själv för pinsamma avslöjanden så är det upp till var och en, men andra människor borde inte kunna drabbas på det här viset.
Vad tycker du om händelsen? Brukar du se ”Sanningens ögonblick”? Kommer du att se programmet i kväll?
