Jag vet inte om det var skolavslutning i alla skolor igår, men här på Hestra Midgårdsskolan var det i allafall examen. Mamma & jag tog hundarna och promenerade dit för att titta, lyssna och känna lite vemod över att den tiden är förbi, till och med minstingen i familjen har egen bebis nu. För Nicole har själv stått här framför den här sjön under sex skolavslutningar i vackra klänningar och läst dikter, sjungit den blomstertid nu kommer och Idas sommarvisa, för att sen komma hem till jordgubbstårta och balonger i trädgården. Nu hade vi ingen vi kände i barnaskaran, mamma och jag, men förhoppningsvis kommer det stå små syskonbarn här vid sjön om några år, och då är allting i gång igen. 
Det var verkligen nostalgi att stå där på andra sidan sjön igen, och lyssna på sången och diktläsningen. Som vanligt var det massor med folk samlade runt omkring hela sjön och bilarna stod parkerade utefter vägen igenom hela området. En lapplisa hade kunnat ha ett riktigt mecka här. *skratt*
Som sagt var så brukar det alltid vara mycket folk, men i år var det kanske ännu mer än vanligt, med tanke på det fina vädret. Det minns jag ifrån egna skolavslutningar – så dötrist det kunde vara om man hade fått en ny jättefin sommarklänning och söta små sommarskor och så vaknar man på examensdagen i ösregn! Det var bara att dra på sig regnjackan över klänningen och stoppa finskorna i en påse och så knalla iväg i gummistövlar. Underbar start på sommarlovet…inte! Men i år fick dom i allafall en ljuvlig start, ungarna från Midgård. 
Ett härligt somrigt kort på mamma & Loxy som jag tog på ängen där vi stod och tittade. Elliot var faktiskt också med, men han hade fullt upp med att tugga gräs en bit därifrån så han hamnade utanför bild här. *s*
Jag tillsammans med Loxy & Elliot på samma äng. =)) Här fick vi med Elliot på bild, det svåraste var väl att hålla honom kvar där, eftersom han skulle fram till mamma hela tiden. *s* Är hon två meter bort så är hon på rymmen enligt Elliot. Hehe!
En riktigt mysig promenad fick vi i allafall, sådär på förmiddagen. Men det kommer bli ännu roligare på första examensdagen för nån av mina syskonbarn, och först i tur står Hugo. Det ser jag fram emot. 
