Då var det midsommar igen, årets folkkäraste fest. I en dagstidning igår så hade de frågat olika personer ifall de visste varför vi egentligen firar midsommar, och jag blev förvånad när jag såg att faktiskt inte en enda av de tillfrågade hade en aning. Eller jo, det var en av dem, en äldre dam, som hade just en aning bara, men inte mer. Å andra sidan är det väl så med de flesta högtider idag. Ursprungsändamålet är borta för längesen, och hos många lever inte ens minnet av det kvar. Här kommer i allafall en liten sammanfattning om det ursprungliga firandet av den magiska midsommarnatten.
Exakt hur länge midsommar har firats i norden vet man inte, men det första omnämnandet av midsommar är daterat till 1200-talet, i de Isländska kungsagorna. Om Olav Trygvasson sägs det: Han avskaffade offerölen och satte i stället med folkets instämmande högtidsöl vid jul, påsk, midsommar och Mikaeli.
Man tror aldrig att midsommar har varit förknippat med blot eller liknande, utan bara en fruktbarhetsfest och ett firande av jorden. Man trodde allmänt att allt i naturen under midsommarnatten var magiskt och hade en särskild kraft. Daggen sades kunna läka sjukdomar och förr rullade man sig naken i daggen för att få kraft för resten av året och ihopsamlat i blomsterkransarna fanns mängder av kraftfull magi som sparades och sedan lades i badvattnet vid jul för att ge styrka. Blandade man dagg i degen, hade man alla möjligheter att lyckas med brödbaket.
Pionerna, som brukar blomma vid den här tiden, skulle man akta sig för. Enligt gammal folktro fanns det kräfta (cancer) i blomman, och det var viktigt att man inte luktade på den. För att den okunnige skulle hindras från att begå ett sådant fruktansvärt misstag kunde man täcka över blomman med strutar av papper. (Och jag som bara längtar efter att få komma ut till min moster och begrava näsan i hennes pioner…*skratt*)
Över hela vårt land är seden att till midsommar pryda hus och gård med blommor och grönt, både ute och inne. Speciellt björk används för att smycka förstubron eller porten och takbjälkarna inne i huset och efter hand har även blommor kommit att smycka både byggnader och människor. En gammal sed som lever kvar än idag, är att plocka sju eller nio (antalet verkar skilja sig lite beroende på vart i Sverige man är) sorters blommor och lägga under huvudkudden. Vildblommor måste det vara, och du måste vara absolut tyst från och med att du börjat plocka dem och tills du vaknar nästa morgon. Då finns möjligheten att du kan drömma om din tillkommande. På många håll var det viktigt att du även plockade rätt sorts blommor. I Östergötland Kimstad socken skulle man plocka blåklint, prästkrage, tjärblomster, käringtand, blåklocka, smörblomma, förgätmigej och Jungfru Marie sänghalm (gulmåra)för att det skulle fungera. 🙂
Man trodde också att midsommarnatten lämpade sig för spådomar. Flickor åt saltad gröt och hoppades att få drömma om sin framtida man – kanske skulle han dyka upp i drömmen och släcka flickans törst. Det sades också att månens strålar kunde leda dig till nedgrävda skatter.
På 1300- eller 1400-talet kommer så från Tyskland också vår största och viktigaste midsommarsymbol idag, midsommarstången. Den sägs ha varit en del i det stora fruktbarhetsfirandet, en fallosymbol helt enkelt, som befruktar Moder Jord. Man klär den med blad och blommor, och därifrån kommer också ordet majstång. Det är inte, som många tror, att vi har firat midsommar i maj tidigare, utan ordet maj kommer ifrån ordet ”maja = smycka med grönt”, av plattyskt ursprung. Dansen kring midsommarstången är numera bara en lek för att umgås och ha roligt, men sägs ha sitt ursprung i offerdanser till fruktbarhetsgudar och gudinnor.
Midsommar är en högtid med mycket erotiska undertoner. (och övertoner…*s*) En annan koppling mellan midsommarfirande och fruktsamhet är den gamla tron på att man tackade och hedrade Frej (fruktbarhetsgud i den nordiska mytologin) genom att ha sex i gräset, något som många inte var sena att utnyttja förstås. Det finns ett gammalt talesätt som säger; Midsommarnatten är inte lång, men sätter sju och sjuttio vaggor igång. 😉
Det finns naturligtvis också en kristen aspekt på midsommarfirandet, men den är inte så gammal som den hedniska. Den grundades omkring 300 år vt och det var bestämmelsen av att Johannes Döparens födelsedag skulle firas just då. Kristendomen tog helt enkelt över en redan existerande högtid, något som ju har förekommit tidigare i och för sig. Under många år försökte man att få människor att börja fira Johannisdagen istället för midsommar, utan någon större framgång. En tid förbjöds till och med midsommarstängerna för sitt utseendes skull och nunnor försökte ta över festligheterna för att få lite större kontroll över det hela. Men midsommar var och förblev en älskad folkfest som inte lät sig kuvas, och än idag är den en av våra käraste högtider.
Hoppas ni får en riktigt trevlig helg alla!
