God kväll på er alla!
Här sitter jag för ovanlighetens skull ensam i soffan på kvällskvisten medan Håkan har gått och lagt sig. Det hör definitivt till ovanligheterna eftersom det till 95% säkerhet är jag som går och lägger mig först, men oftast så blir det samtidigt. Ikväll var min käre make dock helt slut efter dålig sömn pga en ordentlig förkylning med feber och hosta de senaste dygnen och kröp till kojs redan strax efter åtta. Och det är lite i tidigaste laget till och med för kvällströtta mig. 
Det är ordentligt kylslaget i lägenheten efter den här perioden med dessa riktigt kalla nätter och uppvärmningen i lägenheten är verkligen under all kritik. Visserligen är jag rätt duktig på att ställa möbler framför vissa element, det ska jag ärligt erkänna, men det spelar ju ingen roll ifall elementen ändå bara är svagt ljumma och för övrigt ska värmen ändå gå ut mestadels uppåt på elementen. Dom blir helt enkelt inte varma trots att det är ordentligt kallt både ute och inne. Ventilerna står som dom ska, elementen är luftade och vi har även provat att ta bort termostaterna men det gjorde ingen skillnad alls. Det enda element som fungerar ordenligt är det i mitt lilla hobby/nagel/sy/blomrum där det i stället står och eldar på utav bara tusan. Ända sen vi flyttade in här för 14 år sedan har det rummet alltid varit det varmaste. Och just nu, när det rummet är fyllt från golv till tak med växter, så hade jag ju helst velat sänka värmen därinne eftersom luften blir kruttorr. Men jag gjorde det misstaget en dag, att jag drog ner det elementet till nästan noll, och glömde självklart att höja värmen på natten. Blommorna mådde förstås alldeles utmärkt, men Håkan höll på att frysa ihjäl när han kom upp på morgonen. Hela nedervåningen var totalt utkyld och svinkall, trots att alla andra element i lägenheten stod på max. Enligt siffrorna alltså. Det känns ju knappast normalt att uppvärmningen i en bostad i två plan på nästan 90 m2 ska hänga på ett enda litet element? Jaja, nog klagat på det nu, men ni måste ju medge att det låter något märkligt? 
Över till något helt annat och mycket roligare än frustrerande element. 
Det börjar röra ordentligt på sig hos alla oss odlingsnördar och det kliar i fingrarna att få sätta igång med försådd av olika sommarblommor, tomater, andra grönsaker och så självklart – att väcka upp alla dahliaknölar från vintervilan. 
Jag har pysslat med en enorm frösådd av palettblad de senaste dagarna som behövde skolas om till egna och lite större krukor och lite mer näringsrik jord. Jag kommer ha kopiösa mängder plantor framåt våren och försommaren och troligtvis även högvis med andra försådda små plantor av sommarblommor och tomatplantor. Jag har skaffat mig tre sorters tomatfrön hittills, bland annat en kruktomat, Tiny Tim, och två ampeltomater varav den ena heter 100/1000. Den andra minns jag inte namnet på just nu. Plus att jag har frön av olika sorters rosenskära, sommarmalva och borstnejlika bland annat. Även om inte varenda frö tar sig så kommer det ändå (som vanligt) bli alldeles för många plantor för min lilla täppa. Jag kommer ha lite mer plats i år eftersom jag gjorde i ordning ett land till i höstas, men inte förrän tulpanerna har blommat klart och jag har grävit upp dom därifrån.
Och dessutom ska ju då alla mina underbara dahlior planteras och dom kommer också ta plats. Jag vill ju dessutom förgro och väcka upp alla plantor inne tidigt eftersom det då finns en lite större chans att dom klarar sig från fullständig massaker av sniglarna. Nu vet vi ju inte hur detta året kommer att se ut. Förra året var ju ett extremt snigelår och det brukar variera från år till år. Men jag är rädd att mördarsnigeln (ja, den heter faktiskt så numera och inte spansk skogssnigel eftersom dom kommit fram till att den var fransk dessutom..) är här för att stanna. Den är alldeles för aggressiv på så sätt att den äter kopiösa mängder och ju mer den äter, speciellt av vissa grödor, så ökar aptiten ännu mer. Den är tvekönad hemafrodit, vilket innebär att den inte ens behöver en partner för att föröka sig, utan den kan både befrukta och lägga sina egna ägg. Lägg därtill att mördarsnigeln har mycket få naturliga fiender, den anpassar sig oroväckande snabbt till vårt klimat och varje snigel lägger i snitt 400 ägg per säsong. Den övervintrar som ungsnigel och sätter i gång och härjar så fort värmen börjar komma ner i jorden. Ca 1-2 månader senare kommer första vågen med ungar och sådär fortsätter det.
Min information kommer ifrån snigelexperten Ted von Proschwitz på Göteborgs Naturhistoriska museum, och hans teori är helt enkelt att vi kommer att få leva med detta gissel. Du kan få hem ett ägg genom jord från blomsteraffären som sedan kläcks i din trädgård och efter ett par månader kan du ha ett helt bestånd med flera hundra sniglar om du har otur. Så det enda vi kan göra är att hjälpas åt och hålla snigelbeståndet i schack, genom att plocka bort dom och avliva dom. Det låter kanske grymt, och jag som är en rent överdriven djurvän mår faktiskt otroligt dåligt av att döda alla sorters djur. Men jag inser ju också faran med detta. Många småodlare av både grönsaker, örter, frukter och blommor fick ge upp förra året. Sniglarna jämnade deras odlingar med marken innan dom ens hunnit blinka och många som brukar vara självförsörjande på egna grönsaker hade inte ett salladsblad kvar i mitten av sommaren.
Det här är ett exempel på hur mina första dahliaplantor såg ut när jag planterade dom på friland för tre år sedan. Det tog ca 1,5 dygn, sen hade sniglarna renätit dom och dessutom bitit av både stam och grenar. Dahlior är en av sniglarnas favoritmat så vill man odla dahlior så måste man lära sig att skydda dom mot mördarsniglar, annars kommer det bli en sån oerhörd besvikelse och så mycket bortkastat jobb.
Eftersom det finns så pass mycket att dela med sig av när det gäller kampen mot sniglarna och även för att mitt bloggprogram verkar ha fått frispel här ikväll och ställer till en massa trubbel för mig så tänkte jag att jag återkommer med en ”del 2” i den här frågan. Då kommer jag ta upp de olika sätt jag brukar använda mig av för att rädda mina dahlior och andra grödor. Men till dess så önskar jag er alla en god natt! 
Och på återseende i morgon!
