Hej på er alla!
Det har blivit en liten ofrivillig paus här på bloggen på grund av allt från influensor till tidsbrist. Det blir ju så ibland när hälsan sätter stopp för alla vardagsbestyr. Då är det så himla mycket att ta igen sen när man väl är på fötter igen. Och precis så har det varit här ett tag. Och som vanligt är jag totalt utmattad på våren. Jag älskar ju allt som har med våren att göra. Ändå blir jag mer negativt påverkad av den än av hösten. Utmattad, orkeslös, värk och migrän pga väderomslagen och pollenallergi. Energin räcker på sin höjd till det jag måste göra, sen är den slut.
Men nu när den underbara solen och vårvärmen kom så fick jag en riktig uppsving i energin och tog mig iväg och köpte lite vårblommor för att pigga upp den tomma och tråkiga altanen och entrésidan. Så det blev lite minipåskliljor och penséer och så lite ormhassel som dekoration. Påsken är ju ovanligt sen i år men kanske det kommer upp några fjädrar i hasselgrenarna sen också. 
Men idag hade vi en liten minifamiljeträff i vår trädgårdstäppa och njöt av det underbara vädret. Tyvärr kunde inte alla komma på grund av jobb och andra orsaker men vi blev några stycken i allafall. 
Den första uteträffen för i år.
En del av orsaken var väl att vår kära mor fyller år i morgon. Men eftersom mamma inte firar födelsedagar pga personlig tro och vi försöker att respektera det även om vi egentligen gärna vill uppvakta henne så valde vi att träffas på en liten grill= och fikadag i stället eftersom vi vet att det är något av de saker hon älskar och uppskattar mest, att vi alla (eller i allafall så många som möjligt av oss) är samlade. 
Våra två småtjejer i familjen är inte så små längre! 
Den ena snart 18 och den andra 20 år, vart i hela världen tog dom åren vägen? Jag saknar tiden när dom var små, för då hittade vi alla på så mycket mer saker tillsammans allihopa. Men det är ju så det är, livets gång och bara att acceptera. Och det gör man ju så klart. Men när vi träffas så här så kan jag inte låta bli att se dom framför mig som små busiga tjejer som var här och bakade, pysslade och sov över. 
Men det glädjer mig att dom fortfarande vill komma och umgås med familjen såna här dagar. Och det är alltid lika roligt att träffas och prata om allt som händer i deras liv. Jag saknar mina stora pojkar bara, mina systersöner som bor en bra bit härifrån, och hoppas att dom vill komma lite mer och hälsa på oss i Borås i sommar. När det gäller dom små syskonbarnen så får det bli vår sak att skärpa till oss och komma iväg och hälsa på mer. Det är inte klokt att det ska vara så svårt att ta sig iväg några mil när man egentligen faktiskt inte vill annat än att ses. Men Håkan och jag är så urfåniga med sånt där. 
Vi får typ resefeber bara vi ska åka till Knalleland. Haha!
Är det åldern och bekvämligheten tro? 
Det blev i allafall en underbar och trevlig dag ute på altanen idag, trots att jag var helt slut efter en näst intill sömnlös natt och ett regelrätt slagsmål med mina bakattiraljer i köket en knapp halvtimme innan alla kom. 
Det började egentligen redan igår när jag bestämde mig för att omvandla ett amerikanskt recept till svenska mått och baka en rulltårta i flera olika pastellfärger.
När kakan skulle in i ugnen för att gräddas så såg den mer än lovande ut. Jättekul tyckte jag, att färga själva kaksmeten i olika färger så här. Väl ute ur ugnen efter alla konstens regler skulle den rullas ihop och sen vila i kylen över natten för att sedan fyllas och dekoreras dagen därpå. Redan här började jag ana oråd. 
Kakan var färgglad men endast 2 millimeter tjock ca och jag tyckte inte att det såg ut (eller kändes) som en rulltårta. Men klockan var mycket, jag var trött och skulle upp tidigt. Så jag rullade ihop den och lade in den i kylen.
På natten fick jag ett riktigt jobbigt värkskov i både höfter och nacke och när jag försökt pallra upp kuddar överallt för att avlasta de onda ställena så fick jag helt enkelt ge upp. Vid halvtvå-tiden fick jag ställa mig upp, lutad mot min byrå och slösurfa på nätet, omväxlande gå omkring fram och tillbaka i en mörk och tyst lägenhet, för jag kunde varken sitta eller ligga pga värken. Jag var helt dödstrött och somnade nästan stående. Först vid halv sex i morse kunde jag ligga ner en stund och slumra till. Så den planerade tidiga morgonen då jag skulle baka klart min färgglada kaka blev inte så tidig och bara ett par timmar före att alla skulle komma kom jag upp. Bara för att inse att den mysko kakan var totalt oätlig! Den var seg som ett suddgummi, det var knappt jag klarade att dra loss en bit för att provsmaka den. Och den gick bara inte att äta.
Total panik förstås! Så det var bara att slita fram alla grejer igen och göra en ny rulltårta. Något som jag dessutom aldrig lyckas med av nån anledning. Men nu skulle jag minsann göra en sån där med maräng också så jag satte igång och rev halva köket i min stress.
Men kakan såg riktigt fin ut den, när den kom ut ur ugnen. Jag brer på passionsfuktsgrädde och hallon. Och det är då jag fattar det ödesdigra beslutet att inte servera den som en platt dekorerad kaka utan jag ska minsann rulla ihop eländet.
Jag tänker inte gå in på några fler kletiga detaljer. Men jag har nog aldrig sett Håkan se så chockad ut som när han kom ut i köket oxh såg mig försöka klämma ihop min kraschade rulltårta från alla håll med händerna, dölja eländet med spritsad grädde och dränka den i strössel! Men jag kan ju säga så mycket som att det var grädde och kladdig marängsmet i hela köket! 
Det var flera år sedan jag var så här klantig och oproffsig i köket.
Men som vanligt beundrar och berömmer min snälla familj allt jag serverar och slafsade glatt i sig eländet utan en min. Jag älskar er gänget! 
Men nu tänker jag inte göra en rulltårta mer så länge jag lever! Det är nåt med mig och rulltårtor alltså.. Vi är helt enkelt inte kompatibla.
Sen var vår lilla mysiga och årets första grillträff över för då började vinden bli lite väl kylig. Jag fick hjälp av min goa make att röja upp i mitt havererade kök och sen har jag faktiskt tillbringat resten av eftermiddagen på soffan. I morgon ska vi iväg på barnkalas och det kändes som att det var en bra idé att vila upp mig lite efter det senaste turbulenta dygnet. Och ja, nu är det faktiskt sängdags. Håll gärna en tumme för mig att jag får lite mer sömn i nattm för annars lär morgondagen bli nån form av ”Walking dead – zombiens återkomst”…
Ha en fortsatt fin kväll alla och tack för en mysig dag idag ni som var här.
