Loxy hemma från veterinären!

 

Hej på er alla gulliga!

 

Tack så jättemycket för era uppmuntrande kommentarer igår kväll och idag. 😀

Vi kom hem här redan vid 11-tiden, men då var både Loxy och jag helt slut – jag pga sömnbrist och oro och han för att han inte riktigt piggnat till ännu. Så vi gick faktiskt och lade oss direkt, och har sovit i flera timmar. 😉

 

Allt har i allafall gått bra som ni förstår. Vi kom upp till vetten strax före åtta och fick komma in direkt. Veterinären berättade lite igen hur allt skulle gå till och vägde honom för att kunna beräkna dosen på sprutan. Sedan lyssnade han på hjärtat igen och när han konstaterat att allt var bra var det dags. Sprutan skulle sättas i låret och han varnade redan innan för att det här skulle göra lite ont. Och det gjorde det nog, för Loxy brukar aldrig ge ett ljud i från sig när han till exempel vaccineras. Men nu skrek han ordentligt stackars liten och det råkade till och med komma lite därbak, så det kändes nog, ja. Sen skulle jag bara sitta med honom i knät och vänta på verkan, och vetten lämnade oss i några minuter. Loxy försökte gömma sig i mina kläder och var ganska orolig, men bara nån minut. Sen lade han sig ner och blev tyngre och tyngre i mina armar. När veterinären kom tillbaka efter 10 minuter sov han. Men inte djupare än att han reagerade när man rörde vid hans morrhår eller ögonfransar.

 

Bortsett ifrån väntan när vi lämnat honom där och åkt iväg under de timmar detta skulle ta, så var nog just ögonblicket när jag lyfte över honom till veterinären det jobbigaste. Han hängde ju bara i händerna på mig, och har man någongång avlivat ett djur och hållt i det efteråt så förstår man nog hur jag kände det….

 

Efter att vetten försvunnit med Loxy så åkte vi ner till stan, min mor och jag. Men vi var ju så tidigt ute så det fanns ju ingenting öppet där. Vi fick gå och fönstershoppa tills Håkan plockade upp oss som bestämt och det var dags att åka upp till veterinären igen. Jag var nog ganska paralyserad när jag gick in där tror jag. 😉  Men jag tolkade allt dom sa som att något hade hänt. *s* När receptionisten sa att vi ”..skulle vänta så kom veterinären snart för att prata med oss..” så var första tanken; Varför då? Vad ska han prata om?

 

Eftervård kanske? 😉 Jag är specialist på att skrämma upp mig själv tror jag.

Men jag var inte lugn förrän Loxy kom raglande in på egna tassar tillsammans med en sköterska. Det var ett glädjefyllt möte från bådas håll. 😀

 

Tandstenen är borta! Och ingenting hittades i öronen nu heller. Det är så otroligt märkligt! Han kliar ju sig ganska mycket, men dom hittar absolut ingenting som tyder på någon irritation, vax eller något annat. Det lutar tydligast åt att det är någon typ av tics han har. Jaja, så länge han inte lider av det.. Och så får jag väl börja lära honom kommandot ”låt bli öronen”.. 😉

 

Nu ska jag gå in och titta till lilleman igen. Han ligger fortfarande och sover och har inte fått något att äta än – vi skulle vänta till i eftermiddag. Men jag gissar att han borde vara ganska hungrig nu.

 

Ja, det var dagen i stora drag. Tack igen för era tankar idag och era gulliga kommentarer.

 

Jag återkommer lite senare. Må så gott alla!