Hej på er alla!
Bara sedan påsk när jag skrev förra inlägget så har det hänt lite saker här, både dåliga och bra. Och även alldeles alldeles underbara! 🥰 Ofta så tycker jag att det inte händer så mycket och att det inte finns något speciellt att blogga om. Men sen, när jag väl tänker efter, så har det ju faktiskt hänt massor och jag har varit framme med kameran på de flesta ställena. 😁
Den tråkiga biten är att jag har fått tillbaka den onda axeln som jag drabbades av för några år sedan. Den gången fick jag diagnosen inklämningssyndrom eller impengement som det heter också. Efter alla år med värkproblematik så tycker jag ju att jag borde vara hyfsat härdad. Men det finns ingenting som går att jämföra med dessa fasansfulla nervsmärtor. Jag tänker inte ens försöka. Men dom som nångång haf haft nervsmärtor vet exakt vad jag pratar om. Det är fullkomligt outhärdigt. Nu har jag haft problemen i snart fem veckor. Det verkar som att nerven kläms i vissa ställningar eller rörelser. Ibland kan jag göra ganska mycket och har bara molande värk mot att det helt plötsligt gör så fasansfullt ont att jag gråter som ett barn. Det är genant att erkänna men det är faktiskt så det är. 🫣 Jag har aldrig i mitt liv upplevt så brutala smärtor, förutom när jag hade detta förra gången. Jag har försökt att hålla igång armen med lätta övningar med gummiband och jag rider när jag kan, om än bara med en hand, vilket går alldeles utmärkt med rätt häst. 🥰 Vissa dagar känns det lite bättre och då är man ju igång direkt förstås och passar på att göra saker, och så återkommer det med full styrka på kvällen.
Men igår var jag äntligen hos en fysioterapeut och fick min första behandling plus övningar att göra tills jag ska vara där igen nästa vecka. Och det är det som är ljuset i tunneln för mig just nu. Jag hoppas innerligt att detta kommer att göra skillnad. För de sista 2-3 dagarna har jag nämligen tappat känseln i först fingertopparna och sedan i hela handen. Det surrar och sticker och känns som att jag har bränt handflatan typ, som att den är helt bedövad. Så nu måste det bara hända något, innan det eskalerar ännu mer.
Och det var den tråkiga biten. Men nu håller jag tummarna för att sjukgymnastiken ska ge resultat och att jag snart blir av med det här eländet. 🤗
Men då lämnar vi den trista biten och fokuserar på det trevliga i stället. 🤗 Som jag nämnde tidigare så fick vi dela upp oss lite över påsk, både pga platsbrist och tidsbrist hos gäster. 😊 Så helgen efter påsk kom bonusdottern och bonusbarnbarnen på besök och det var dags att plocka fram fikabrödet igen. Det mesta jag bakade till helgen innan räckte mer än väl till denna helgen också, men en sak gick åt med rasande fart förra helgen.
Och det var Morotskakestubben. 😁
Så en sådan fick jag baka en ny till denna andra fikastunden och den fick bli lite vårdekorerad i stället nu när påsken var över, med blommor och knubbiga bin i marsipan. 😃
Den helgen var vi även och gjorde lite fint på pappas grav eftersom det vae hans födelsedag, och satte lite vårblommor och tände ljus. Ett ljus och ett hjärta lade jag också på mormor och morfars grav innan vi åkte hemåt igen. 💕
I veckan blev vädret helt fantastiskt och det kändes verkligen att våren var här. Vi samlades några stycken i familjen och tryckte i oss resten av morotskakestubben. 😄 Så nu tror jag att dom flesta runt omkring oss har fått nog av morotskaka för ett tag. 😁
Vår älskade paviljong kom äntligen upp och vi tillbringade all ledig tid på altanen den veckan, med vårpyssel, potatisodling och avhärdning av dahlior mm. Det känns verkligen som att man får en dubbelt så stor bostad när man kan börja inreda altanen. 😍 Och de dagar som vinden var lite kylig kunde man ändå sitta i paviljongen med ett par av väggarna stängda som vindskydd.
Och det bästa av allt är när det är varmt nog att ta sin dagliga powernap utomhus. 😍 Håkan ute i solen och jag i soffan inne i paviljongen, med Lotus rättvist delad i mellan oss. 😁
Vi hann även med en premiärtur på cyklarna i sakta mak runt sjön här uppe. Allt går i sakta mak för mig just nu eftersom jag måste göra allt med bara en hand. Men allt går med lite envishet. 🤪 Fast jag lyckades ändå cykla omkull på vägen hem. 🫣 Tack o lov att Lotus sitter i korgen på Håkans cykel. 😳 Jag vände mig om efter ett ljud i buskarna i tron att jag skulle få se nåt djur, och vinglade till med cykeln. Rent reflexmässigt tog jag tag i styret med min onda arm som inte höll för påfrestningen utan bara vek sig och jag for i backen med cykeln. Klart pinsamt!🫣😅 Det är vid såna tillfällen som man bärjar känna sig som den där klumpiga tanten. Haha! 😂 Men det bjuder jag på. Jag inser mer och mer att jag bjuder på det mesta nu för tiden när det gäller såna här saker. Man kanske inte gillar att bli till åren, men med åren kommer även erfarenhet och en lugn självkänsla som inte rubbas av speciellt mycket. Det är en ganska skön känsla. ☺️
På fredagen var det äntligen dags att åka ut till underbara Paula och Henrik på Paulas Islandshästar och en tur i magisk natur på ”min” favorit Roléx. 🥰 Fördelen med honom är att jag kan rida honom med enhandsfattning och den högra armen får vila mot mitt ben största delen av tiden vi är ute. Hjälp upp och ner får jag också. Så jag är överlycklig att jag i allafall slipper ge avkall på ridningen som betyder så himla mycket för mig. 😍 Senaste turen hade vi riktigt varmt vårväder och vi hade alla som en tagit för mycket kläder på oss. 😅 Men det är så typiskt denna årstiden. Man möter alla möjliga varianter ute, från killen i shorts och t-shirt som hackar tänder🥶 till damen i fodrad vinterkappa som ser ut att svettas ihjäl. 🥵Det är helt enkelt nästan omöjligt att klä sig rätt tidigt på våren. 😅 Men vi fick i allafall en underbar tur i de vackra skogarna och på fina landsvägar, och när vi kom tillbaka till stallet var det dags för premiärfika ute i solen. 😍 Man kan bli lyrisk för mindre!❤️
Den helgen kom även finaste minstesyster Camilla med familj och hälsade på när dom gjorde en snabbtur in till Borås. För att kunna prata lite i lugn och ro utan Kiarakaos i vår trädgårdstäppa 🤪 så gick vi till en lekplats i närheten så att tjejerna fick rasa av sig medan vi utbytte lite nytt om det senaste. Som synes så väntas det ännu ett litet tillskott till släkten inom kort och vi hoppas kunna ses innan det är dags på en picknick eller nåt annat mysigt hela familjen. Om vi bara får tummarna ur och börjar planera nångång… 😅
Ja, det var väl lite av det senaste i väldigt stora drag. Det kommer lite mer om annat sen, inte minst om mina odlingar. 😍 Men nu avslutar jag det här inlägget med en glad frigående höna från Tokhult och önskar er alla en solig och fin tisdagskväll. Själva väntar vi bara på att våra fiskpaket i folie ska bli klara i grillen. Det är en storfavorit och recept kommer i morgon!
På återseende alla!
