Nu pratar jag väl lite emot mig själv här, efter mina lyriska utlägg om den vackra vintermorgonen. Men åhhh, vad jag längtar efter min lilla rosa pärla! Förra året var det ju knappt någon sommar alls, och jag var sjuk så mycket, så jag hann ju knappt köra in den. Den är i princip som ny fortfarande med sina ynka 5 mil på mätaren. Men desto roligare att köra i år i stället. Och nu börjar det bli dags att ta hem henne. Jag har haft henne på vinterförvaring i vårt motorcykelgarage tillsammans med HD’n hela vintern, men sommartid står hon här hemma, i tryggt förvar uppe på 5:e våningen. *skratt* Ja, det är sant! Den är så himla liten, så jag tar med mig den i hissen upp och ställer den utanför dörren.
Jag ska väl kanske förklara också då, att vi bor i ett hus med typ loftgångar kan man säga. Ett trapphus med hiss, men så går man ut därifrån och ut på en ja..typ avsats kanske mer egentligen, med två lägenheter. Det är öppet åt ena hållet, men vind- och väderskyddat åt de tre andra, med en hel fönstervägg bakåt. Jättemysigt, och ett perfekt ställe för en liten utemöbel bestående av ett litet bord och två stolar, och lite blommor här och där. Och så en scooter då förstås. *s*
Jag tycker det känns tryggast att ha henne där av flera skäl. Dels har det tyvärr försvunnit en hel del scootrar & EU-moppar här i området, som är mycket scooter/moppetätt, de sista 2-3 åren. Det är ett litet, mysigt och nästan lite familjärt område vi bor i, där de flesta känner, eller åtminstone känner till, varandra. Att alla dessa scootrar och moppar ska ha stulits av någon som bor i området, är så gott som uteslutet. Men polisen har vid något tillfälle nämnt, att det verka härja åtminstone ett gäng som åker omkring och systematiskt söker igenom lovande områden efter scootrar att stjäla. Förra sommaren stals en Eu-moppe här i vårt hus, och den kom aldrig tillrätta igen. Jag tänker inte ta några risker med min.
Så stöld är alltså det ena skälet. Det andra är att min EU-scooter är rosa och jag vill gärna bevara henne rosa och hel så länge det är möjligt. För faktum är, att det faktiskt finns människor (oftast små kaxiga (läs osäkra) fjortisar) som helt enkelt stör sig på min scooter, jag har sett det flera gånger. Det är kanske lite speciellt att dra omkring på en knallrosa metallic scooter, men för vissa verkar det sticka rejält i ögonen. Och det enda dom vill göra då, när inte jag bryr mig om några glåpord, är att förstöra det där gulliga, snuttiga, söta rosa som dom stör sig så mycket på. Det är tur att jag har ett mycket känsligt, och mycket högljutt larm, för annars hade jag nog haft både repor och färgkladd på den vid det här laget. *suck* Det är verkligen sorgligt att vissa känner att dom måste bete sig på det där sättet. Det är ingen som tvingar dem att skaffa sig en egen om dom nu tycker den är så himla ful. Men låt i allafall mig få ha min om jag nu råkar vilja ha en sån. Men det är tydligen inte så enkelt. Jag kan inte låta bli att undra ibland… Är det månne avundsjuka som ligger bakom i stället tro? När tjejerna, efter första åsynen av den, sätter igång och letar fel, eventuella fel, inbillade fel, fel dom hoppas på, fel dom kan tänka sig ställa till med, osv i all oändlighet? Plus alla felen dom hittar på mig också naturligtvis, som är så oerhört korkad som överhuvud taget kan med att åka på en sån där.. Ja, jisses! *skratt*
Ska jag vara ärlig, så tror jag faktiskt att det är just det det är. Ren och skär avundsjuka. Varför hetsar dom annars upp sig så? Synd är det ju i allafall, att jag inte ska kunna ha min scooter stående nere på gården, bara för att risken för att en nyckel eller liknande ska råka skrapa upp hela lacken, är för stor. Jag är rädd om min pärla, så jag vågar helt enkelt inte ta risken. Skäms på er, tjejer, som beter er så här barnsligt. Dags att mogna lite kanske? Och sluta skämma ut er.. För oavsett vad ni har för åsikter, så kommer jag ändå snart att dyka upp igen, på ”Rosa Faran”. Haha!
Det här fotot här ovan är ett av mina favoritfoton. Det är Håkan som har tagit det, på min första provtur med Pärlan. Det är vår, det är varmt, och hela sommaren ligger framför mig med Loxy i en hundryggsäck, kameran i packboxen och så bara iväg ut på äventyr! Snart, snart är det äntligen dags igen!
