Det var inte speciellt fint på pappas grav nu, och jag skulle egentligen inte dit idag, men när vi ändå var i närheten för att inhandla lite saker så bad jag Håkan släppa av mig på kyrkogården under tiden som han åkte iväg till mc-lokalen och fixade en mindre skavank på bilen.
Medans jag satt där och rensade upp runt gravstenen och satte en bukett sommarblommor i en vas, så kom jag plötsligt att tänka på Evert Taubes sång ”Brevet från Lillan”. När jag var liten så var pappa till sjöss under en tid, och då stod mamma med mig på armen och sjöng den där sången, och jag har alltid förknippat den med pappa. Så fort jag hör den spelas på radion så blir saknaden efter pappa dubbelt så stark. Särskilt numera, när han inte kommer hem längre…
Pappa, kom hem för vi längtar efter dig
Kom innan sommar´n är slut, lilla Pappa
Åskan har gått, och om kvällen blir det mörkt
Stjärnorna syns nu på himlen igen.
Allt jag vill ha är ett halsband av korall
Ingenting annat, det kostar för mycket.
På våran tomt, är det nu så mycket bär,
och fullt med ungar har fåglarna här.
Sjön är så varm, och vi badar varje dag,
och jag hoppar i utan att bli rädd,
för nu simmar jag så bra.
Vi har så fint, nu i vårat lilla skjul
och en liten gran har vi också sett
en som vi kan ha till jul.
Detta har jag skrivit nästan bara själv
och jag ska börja i skolan till hösten.
Pappa, kom hem, jag vet något som du får,
Nu slutar brevet från din Elinor.
Evert Taube
Älskar & saknar dig pappsen!
