Jag läser i aftonbladet att ytterligare två vargar har skjutits – idag! Två vargar över den totala kvoten alltså. Och nu är vargstammen hotad och nya vargar måste importeras.
Vad är det som händer med jägare när det gäller vargar egentligen?? Det är som om dom går tillbaka till någon slags grottfolksintelligens när möjligheten att få jaga varg uppstår. Det tog inte lång tid innan kvoten hade överskridits på vissa håll, och ändå envisas andra med att fortsätta skjuta. Gud nåde den som blåser dem på deras tilldelade kvot.
Jag kan förstå att det måste rensas ut om vargstammen blir för stor, sjukdomar eller inavel med dåliga följder. Och jag har även förståelse för djurägare som drabbas när vargar river deras boskap. Men hur ofta händer det på en skala? Och det finns länder där dom har mycket större problem med vargar än vad vi har här i Sverige, och dom skjuter inte ut vargarna för det. Dom har i stället andra metoder, skrämselmetoder, för att hålla vargarna borta från boskapen. Det finns något slags uråldrigt hat mot vargen som lever kvar sedan tiden då man knappt hade någon kunskap om den, och det är uppenbart att det är en fjäder i hatten för jägare att ha fällt en varg.
Men om man först skjuter ut vargar, för att sedan tvingas importera nya för att dom inte ska utrotas, då är man väl ändå ute på villovägar.
Jag tror inte ett ögonblick på ”olyckliga omständigheter” runt skjutningen av de här två sista vagarna. Men vem vågar anklaga ett jaktlag för jaktbrott utan bevis.
Nu har jag väldigt svårt för jakt över huvudtaget, och kan inte för mitt liv begripa hur någon kan finna nöje i att smyga sig på levande varelser för att döda dem. Det är i mina ögon helt sjukligt. Men i det här fallet handlar det inte bara om mina egna personliga åsikter. Det är ju uppenbart att varenda jägare går man ur huse så fort dom får en möjlighet att jaga varg. Och det har ingenting att göra med att skydda, rensa ut eller någon som helst annan ursäkt dom möjligtvis kan komma på för att få jaga.
Det har enbart med lusten att få briljera med att ha fällt en varg att göra.
Hej! Kom in på din blogg via Aftonbladet och kände för att skriva en kommentar. Är själv glesbygdsbo, värmlänning, fårägare och så vidare, men ser mig inte som varken varghatare eller vargälskare, snarare någonting mitt emellan.
Till att börja med kan jag hålla med om att regeringen har skött det här ganska klumpigt. De borde från början ha varit tydliga med sina avsikter, och kanske även begränsat antalet vargjägare så att jakten fått mera kontrollerade former.
Anledningen till att man nu vill föra in varg utifrån är dock inte att man sköt bort fler än planerat. Det är känt att den vargstam vi har i Sverige är genetiskt svag (en stor del av den svenska vargstammen härstammar från enbart 3 eller 4 individer), så för att populationen inte ska få problem i framtiden behövs nytt blod utifrån. Det är anledningen till att man tar in fler vargar.
Att i någon omfattning jaga varg kommer att bli nödvändigt förr eller senare, om vi ska ha en vargstam i Sverige. Att låta stammen växa utan begränsningar skulle få kaosartade konsekvenser, särskilt med tanke på att de vargar vi har är koncentrerade till en relativt liten yta. Blir de för många äter de slut på vilt i de områden där de finns, det ser vi redan i våra mest rovdjurstäta områden. Dessutom finns det risk för sjukdomar och andra negativa följder.
Sedan tycker jag det är synd att alla jägare dras över en kam i den här frågan. Har själv släktingar som jagar – ingen av dem deltog på vargjakten eller kände att de hade något behov av att skjuta varg. Inte heller vill de utrota vargen, tvärtom vill de se en väl förvaltad, frisk vargstam här i landet. De jagar inte för att de njuter av att döda, snarare för att de har ett seriöst, genuint intresse för att vårda våra viltstammar och se till att det råder balans i naturen. Jag skulle säga att de gjort mer för den biologiska mångfalden i sina dagar än vad de flesta icke-jägare har gjort, och det är tråkigt att se dem porträtterade som galna mördare i media. Tyvärr finns det inom jägarkåren en del rötägg som förstör för alla andra, men man gör ett stort misstag om man tror att alla jägare är likadana.
Tror på det hela taget att svenskarna skulle behöva slåss mindre och samarbeta mer i den här frågan, om det ska bli något vettigt av det hela.
Hej Lottie och tack för en verkligen bra kommentar. Jag måste erkänna att jag skrev mitt inlägg i affekt, något som jag vet att man verkligen inte borde göra. Men som jag skrev så även om jag personligen har svårt för jakt, så har jag förståelse för kontroll över storleken av vargstammen, sjukdomar, inavel och liknande, men däremot inte lustjakt. Jag vet att man verkligen inte ska dra alla jägare över en kam, det var en smula klumpigt gjort av mig i det här inlägget. Men jag har själv många jägare i min närhet, både bekanta och släktingar och många av dem har sagt rent ut att nöjet i jakten enbart ligger i att få känna sig ”manlig”, (eller kvinnlig för kvinnor kanske) få känna makt, och känslan i att få döda. Vid ett tillfälle när vi var en grupp som stötte på en flock rådjur, så var reaktionen beundran över synen hos de flesta, medans ”jägarnas” kommentar var; ”Den som hade ett gevär nu..”.
Så ja, du förstår kanske att jag har en ganska negativ inställning till just lustjakt. Men å andra sidan erkänner jag gärna att det finns mer i den här frågan som jag inte är så insatt i, och jag håller med om att en större debatt och större samarbete skulle vara det allra bästa för att komma fram till en vettig lösning som alla parter kan känna sig nöjda med. Inte minst vargstammen. 🙂