Äntligen är det klart!

 

Hej alla!

 

Nu är lilleman hemma igen, och allt har gått..ehh..bra typ. *s* Till sist i allafall. 😉

Jag fick rapporten av Håkan när han kom hem, och ja – jag blev väl inte speciellt förvånad egentligen. Först och främst så har det varit näst intill omöjligt att klippa klorna på Loxy sedan jag råkade klippa av hans ena sporre ända in till roten en gång när han precis i klippögonblicket körde in klon i tången. Vi har haft hjälp av några kompisar som har klarat av kloklippningen jättebra, med hjälp av korv och deras lugn och stadighet som han behöver. Men någon gång måste vi ju fixa det själva och det har gått ett par gånger. Men så var det något som gick snett sista gången och sedan dess har det varit totalt omöjligt. Han bryr sig inte ens om den där korven längre, som tidigare distraherat honom totalt ifrån vad man gör med klorna. Så nu var vi tvungna att få hjälp av veterinären.

Loxy avskyr ju veterinärmottagningar över lag sedan vi var i Alingsås och vetten där slet loss en bruten klo som hängde kvar på trekvart utan minsta bedövning eller liknande. Det är inte helt omöjligt att det är denna händelsen tillsammans med mitt misstag med sporren som har orsakat hans skräck för kloklippning. Dessutom fick jag höra av vetten jag pratade med härom dagen att just småhundar ofta är väldigt rädda om sina tassar.

 

Så redan innanför dörrarna på vettmottagningen idag så stressade han upp sig totalt och skulle ut igen till varje pris. Efter vägning visade det sig att han låg mitt i mellan två doser av lugnande varav de valde den lägsta. Det hjälpte ingenting.
Trots att han var slö och snurrig så var han inte tillräckligt snurrig för att inte ha koll på vad dom gjorde med hans tassar, och han morrade och fräste som en tok åt veterinären.
Det var bara att ge honom ännu en dos lugnande. Men i början hade han även då koll på vad dom gjorde och mullrade lite slött när dom pillade med tassarna. Men till slut fick han ge upp för det lugnande medlet och vetten kunde ta hand om den felväxta klon som krökt sig runt trampdynan. Plus klippning av resten av klorna förstås. Det var ju ett par ganska små doser lugnande han fick, men dom gav honom ändå en uppvakningsspruta efteråt. Så det hela tog inte lång tid alls och efter drygt en timme var dom hemma igen.

 

Men nu är förstås den stora frågan; hur i hela friden ska det här göras i framtiden? Det är ju inte speciellt bra att spruta in lugnande medel en gång i månaden, inte nåt jag känner för att behöva göra i allafall. Jag kommer förstås att jobba stenhårt på att vänja honom vid att vi pillar med klorna, och jag ska även försöka vänja honom vid att jag filar klorna. Men ja..jag vet inte. Som läget är just nu så är han mer eller mindre ohanterlig när det gäller det här. Vi får väl se hur det går. Jag är bara så himla glad att den där klon som har gjort ont på honom är borta nu.

 

Nu ska jag ta hand om tvätten i tvättstugan igen, men sen får jag nog lägga mig och vila en stund. För jag är precis lika trött som min lilla skatt efter den här påfrestande dagen med all oro. 😉

 

Ha nu en fortsatt fin dag alla, och på återseende lite senare!