Äntligen börjar Loxy vakna till liv. Han går verkligen i ide vintertid. *skratt* Men så fort värmen och solen kommer, så vill han inget hellre än att vara ute, om det så bara är på balkongen. Jag kunde inte låta bli att plocka fram kameran idag när han låg och njöt i solen på en av stolsdynorna.
Passar man inte noga på den där lilla rackaren och tar in honom i skuggan när man tycker att det borde vara nog, så är jag övertygad om att han skulle få solsting eller värmeslag, eller båda delarna en vacker dag. Han verkar inte ha någon som helst självbevarelsedrift när det gäller sol och värme. Men så är han ju en liten mexikan också. 
Dom kanske tål mer än andra hundraser, vad vet jag? Men jag tvivlar på det. I varjefall har jag blivit uppmanad att passa på hans ljusa nos och öron så att han inte bränner sig i solen, så han är nog bara en väldigt oansvarlig soldyrkare, tror jag. *s*
Men en stund fick han ligga och njuta i värmen, och även katterna låg rakt i solen, utsträckta på golvet och spann som små tröskverk. Det är definitivt inte bara vi människor som längtar efter och uppskattar sommaren och värmen.
Själv har jag snällt fått hålla mig under parasollet idag, utrustad med solhatt och solglasögon, de stunder jag har kunnat vara ute i solen, men jag har helt och hållet mig själv att skylla. Men det är verkligen jättesvårt att vara försiktig, när man är så ivrig och inte har gjort annat än väntat och längtat efter solen de senaste månaderna.
