I lördags samlades vi hemma hos Maria & Flemming för en av årets höjdpunkter, kräftskivan! 
Redan vid 17-tiden på eftermiddagen möttes vi upp i ”Residens J…n” för att göra i ordning för kvällen. Maria & Heléne hade handlat ett par dagar tidigare, och nu var det dags att augustipynta verandan och duka fram för kvällen.
Efter diverse klättrande på stolar och udda lösningar med stenar och sytråd, (gissa själva…hehe) så tyckte vi faktiskt själva att vi fått det riktigt fint. 
Men innan det var dags att slå sig ner och njuta av flera kilo ljuvliga havskräftor, så samlades vi alla på gräsmattan framför huset för en liten tävling…
Heléne hade tagit med sig en kokosboll-katapult ifrån jobbet. En superenkel men tokkul konstruktion, där man lade en kokosboll, (så färsk och kladdig som möjligt förstås) på en liten hylla på ”apparaten”. Sen var det bara att försöka pricka den fula gubben i ansiktet med en tennisboll för att katapulten skulle utlösas. Då gällde det i sin tur att försöka fånga den där kokosbollen som kommer farande. Något man egentligen inte har det minsta lust att göra, med tanke på kladdet, men som man ändå gör för att vinna tävlingen. Hehe! Man fick se många roliga fångstvarianter, men tävlingen vanns av Morgan 
som var den enda som lyckades fånga kokosbollen ordentligt. 
Jag var övertygad om att jag inte ens skulle lyckas träffa gubben med min kassa träffsäkerhet, men det gjorde jag minsann, på första försöket till och med! 
Kokosbollen däremot hann jag knappt registrera. Den for som en projektil över mig. *skratt* Men den enda bilden som Håkan lyckats fånga på mig var en snäll ”siktbild”. Ändå tror jag att jag var den enda som for omkull i gräset…
Jaja, vad gör man inte för publiken…*skratt*
Sen var det dags att sätta sig till bords. 
Det blev en riktigt livad stund vid bordet. Inte för att jag nånsin har begripit varför man måste spöka ut sig i haklappar och hattar bara för att äta dom här skaldjuren, men det finns säkert en djup och mycket invecklad förklaring till det. Roligt är det i varjefall, och det är en himla tröst att alla ser precis lika dumma ut. *garv*
Maten var helt underbar och de sista kräftorna trugades runt i säkert en kvart utan att någon ville ha, så proppmätta var alla. Förutom havskräftor så hade vi ett par olika dressingar, aioli, nybakade minibaguetter och lite olika ostar, bland annat en riktigt god rökt ost. Till brödet hade Heléne gjort en slags smörblandning med bland annat rödlök och flingsalt i, och det var verkligen kanongott. Och sist men definitivt inte minst, så hade Maria gjort en helt underbar västenbottenpaj garnerad med cremé fraiche och röd stenbitsrom. 
Självklart skulle vi sjunga lite snapsvisor också. Några kul texter stod förtryckta på haklapparna, men de roligaste visorna stod helt klart Sven för. *skratt* Skulle önska att jag kom ihåg ett par av texterna, särskilt en dansk snapsvisa som han drog..på danska! Hehe! Den var riktigt kul!
Så det blev ganska livat på våran kräftis. Fast så där lagom livat, som i varjefall jag trivs bäst med. Men det var onekeligen ganska kul att se Håkan steppa några snedsteg uppe på verandan…haha! Jag tror till och med det var första gången jag såg det, vilket förmodligen säger en hel del om hur sällan vi partar till det så där ordentligt. 
Själv drack jag faktiskt några cider också, kvällen till ära. Det har jag i och för sig fått betala för idag, med ganska kraftiga ep-känningar. Men det var jag fullt beredd på, och ibland känner man bara att vad fasen..det får väl bli så då. Ibland måste man bara få strunta lite i det där.
Fram på kvällskvisten flyttade vi in i vardagsrummet där vi först kollade klart på matchen mellan Sverige & Danmark. Sen blev det mysigt umgänge med massa gott snacks och många skratt resten av kvällen. Eftersom vi träffades så tidigt på förmiddagen så var vi faktiskt hemma redan runt 1-tiden på natten. Men det var precis lagom för mig, jag var till och med ganska ordentligt trött. Jari & Heléne körde oss hem och hade även hämtat oss tidigare på eftermiddagen, så vi slapp ta med oss bilen som ju måste hämtas dagen därpå. Det här var helt klart mycket skönare nu när Heléne ändå skulle köra. Många tack Heléne och Jari. 
Det var gott att slippa ta sig i väg med buss idag för att hämta bilen.
Och tack alla för en jättetrevlig kväll! Min första kräftskiva på jag vet inte hur många år. Det har helt enkelt inte blivit av, trots att vi pratat om det varenda sommar. Den här var verkligen jättelyckad!
// Indra – Trött men nöjd efter en helmysig kräftskivekväll!
