Det första som mötte mig när jag tog upp Boråstidningen i morse, var bilden av lilla Märta. En liten snäll och försynt kattflicka som knappast kan ha gjort några större värstinggrejer i området. Möjligtvis kanske hon har pissat i någons sandlåda nångång, men hur irriterande det än kan vara, så står det ju inte i någon som helst proportion till vad hon blivit utsatt för. Hur länge kan det stackars djuret ha legat innan hon lyckades ta sig hem?
Jag blir både tokförbannad och helt förtvivlad! 
Vad är det för människor som kan göra något sånt här?? Hur är dom funtade??
Hur kan man, som det antas efter veterinärens undersökning, bara skjuta en katt rakt i ansiktet? Det måste ju vara en otroligt sjuk person som gör något sådant! Och är det ett ”pojkstreck”, som också är en teori, så tycker jag det är ännu mer skrämmande! Vad kommer den ”pojken” att växa upp till egentligen? Att inte ha empati för djur (eller annat också naturligtvis) är ju en av huvudkriterierna för diagnosen psykopati. Eller finns det någon ordentlig lucka i uppfostran tro? Att lära sina barn att respektera djur och andra levande varelser är ju en av de grundläggande delarna i barnets utveckling mot en empatisk människa.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att de hittar den här personen som har gjort detta, och att h*n får någon form av straff som verkligen känns. Och även om jag anser mig själv vara en empatisk person som inte ser någon lösning i våld, så kan jag ändå inte låta bli att tänka, att i sådana här fall skulle det kännas riktigt skönt att få se personen smaka på sin egen medicin!
// Indra – Kan inte släppa bilden av en skadad och oförstående liten katt som försöker ta sig hem till matte…
