Natten till den 26 maj föddes två snöleopardungar, en hona och en hane, på Nordens Ark. Än så länge ligger de tryggt i lyan, bevakade av sin mamma, men runt midsommar beräknas de börja ge sig ut på upptäcksfärd och kan ses av besökande.
Det här var en nyhet som jag tyckte var otroligt spännande för jag är helt fascinerad av stora kattdjur i allmänhet, och snöleoparder i synnerhet, speciellt efter senaste numret av National Geographic som innehöll en artikel som handlade just om detta fantastiska kattdjur.
Snöleoparden är oerhört svår att få syn på och de här fotona är tagna med så kallad fotofälla, riggade kameror som automatiskt tar bilder när ett djur kommer i närheten. Förutom att vara en ensling och väl kamouflerad är snöleoparden mest aktiv vid solens ned- och uppgång i jordens mest spektakulära bergsområden såsom bland annat Himalaya, Karakorumbergen, Tibetanska högplatån, Pamir och Altajbergen. De är dessutom väldigt få; många fruktar att antalet är nere på så lite som under 3500 stycken vilda individer. Trots att snöleoparderna officiellt har varit fridlysta sedan 1975 i enlighet med CITIES-konventionen om handel med hotade djurarter, jagas de fortfarande för pälsen, som kan inbringa en förmögenhet på svarta marknaden. Men även deras ben och penisar är eftertraktade, då de används i den traditionella asiatiska medicinen.
Snöleoparden är perfekt utrustad för livet i Himalayas kalla berg. En tjock päls, väl vadderade tassar som fungerar som snöskor, kraftig bröstkorg och stora lungor gör att det stora kattdjuret lätt kan förflytta sig där luften är tunn. Kroppen är 1,3 meter från nos till svansrot. Snöleoparden har kattfamiljens mest iögonfallande svans: den är nästan lika lång som kroppen och så tjock och rörlig att det ser ut som om katten har en luden orm efter sig. Snöleoparden använder sin svans till att signalera till andra eller till att vira om sig som en sjal när den lägger sig att sova i kallt väder, men först och främst ger svansen balans i omgivningar, där man kan falla 500 meter rakt ner.
Ett av de största problemen just nu, är kampen om viltet mellan snöleoparderna och bönderna/herdarna i området. Det blir en ond cirkel som många olika organisationer försöker att lösa. Människornas troféjakt på vilda får och getter gör att det blir färre bytesdjur över till snöleoparden, som av detta naturliga skäl då söker sig ner till tamboskapen för att finna föda. Herdarna regagerar med jakt på snöleoparden för att skydda sina hjordar, och många gånger är det lättare att döda en snöleopard med hjälp av bete, snaror, fallgropar och gift än att få syn på en vid liv.
På senare tid har dock flera religiösa ledare talat för snöleoparderna. Den tibetanska buddhistiske ledaren Dalai Lama har många anhängare i centralasien, och han har uppmanat dem att värna om snöleoparderna och att inte använda deras skinn i festdräkten.
Ekonomiska incitament kan också spela roll. Snow Leopard Conservancy i Indien har bidragit till att etablera Himalayan Homestays, ett program som innebär att personer som vandrar i bergen kan bo hos herdar, som lovar att värna om snöleoparder och deras vilda grannar. För ca 60 kronor per natt får gästerna ett rent rum med en säng. Man äter med familjen och slipper bära på tält och proviant. Får värdarna besök varannan vecka i turistsäsongen, tjänar de mer än nog för att ersätta de djur som rovdjuren tar.
Snow Leopard Conservancy donerar också pengar till att täcka över djurens inhägnader med kraftiga nät. Grundaren av organisationen, Rodney Jackson, som är en pionjär inom snöleopardforskningen, säger: ”Vi räknar med att för varje gång vi rovdjurssäkrar inhägnaderna i en by, så räddar vi i genomsnitt fem snöleoparder.”
Många andra små organisationer och privatpersoner arbetar för att värna om de utrotningshotade snöleoparderna. En kvinna som tidigare var lärare har engagerat 24 herdesamhällen i att ta vara på ullen ifrån sina getter, får, jakoxar och kameler och i stället för att, som tidigare, sälja till mellanhänder, så tillverkar de nu själva en lång rad produkter som organisationen Snow Leopard Enterprises köper upp och de står sedan för försäljningen till utlandet. För att delta måste familjerna skriva under på att de tänker värna om snöleoparderna och deras byte och uppmana sina grannar att göra likadant. Det hela ger en ökad intjäning på 10-15% och därmed högre status åt kvinnorna, som därför får mer utbildning och läkarvård. Om ingen i ett samhälle dödar fridlysta djur under ett år, får medlemmarna 20% i bonus.
En obeoende undersökning 2006 fann inga tecken på olovlig jakt på snöleoparder på platser där Snow Leopard Enterprises är etablerat.
Det blev ett superlångt inlägg det här. Och ändå har jag bara plockat lite information här och där ifrån den långa artikeln i National Geographic. Informationen kommer alltså därifrån, och fotona är tagna av Steve Winter, förutom det allra översta på ungarna där fotografen är Tom Svensson/Nordens Ark.
