Den här dagen har jag mest tillbringat i sängen, för att vårda mitt sprängvärkande huvud. Och långa dagar i sängen är ju tyvärr inte någon direkt ovanlighet för mig. Men det var inte för att beklaga mig som jag inledde med detta, tvärtom! 
För gång efter gång när jag har mina migränanfall, så tänker jag på hur lyckligt lottad jag är som har en sån underbar liten varelse som Loxy till vän. Inte bara då, naturligtvis, de tankarna finns ju där jämt. Men just dessa långa, tråkiga dagarna som skulle ha kunnat vara otroligt ensamma och frustrerande förgylls trots huvudvärken av en liten kompis som inte viker från min sida. 
Han ligger hos mig i sängen precis hela tiden, när han nu inte absolut måste lämna mig för en stund, för att äta eller gå ut en sväng. För är jag riktigt dålig och därtill ensam hemma, så kommer mamma alltid upp och tar ut honom åt mig. Men så fort de kommer upp igen, så kommer han störtande för att bli upplyft i sängen. Man kunde ju tro att han skulle passa på att komma därifrån en stund i mellanåt, men icke.
För att han inte ska få tråkigt där i sovrummet med mig, så brukar jag dra med mig halva hans leklåda upp i sängen, tillsammans med diverse tuggben och ett par utav Nina Ottossons aktiveringsspel som vi brukar sysselsätta oss med i mån av ork. Men sen brukar även mamma ta med honom ner nån timme till sig, så att han får springa av sig och leka med Elliot i hennes trädgård. Det känns skönt, för då vet jag att han i allafall har fått komma ut och röra på sig lite mer än bara kissrundor under dagen även om jag själv ligger strandad. 
Men mest ska han bara ligga och kela med mig. Jag tror aldrig han kan få nog av kel och gos, utan skulle nog helst tillbringa hela sitt liv i famnen på mig och husse om han fick välja. 
Och inte mig emot…jag skulle kunna pussa ihjäl min stackars hund tror jag…*s* och jag kan ligga och titta på honom ibland i långa stunder och bara njuta av åsynen.
Så med andra ord; Vad skulle jag ha gjort dessa långa dagar och nätter med migrän och sömnlöshet utan min älskade Loxy? Han gör sjukperioderna så mycket lättare att stå ut med och ta sig igenom.
Han betyder verkligen allt för mig, min lilla hund.
// Indra – Med en oerhörd kärlek till denna lilla varelse.
